SAKNADE!!

VÄRSTA DAGEN I MITT LIV!!!!!!!!!!!

Jappo Älskad o Saknad av Många!! R.IP





Nala Mattes "Argbiggan" R.I.P

Rocky !!! Mattes Gullegris!! R.I.P

Denna Dagen Kommer jag ALDRIG nånsin GLÖMMA!!

Jag åkte till jobbet på morronen sa hejdå till mina vovvar och sa vi ses i eftermiddag!

Jobbade fram till 13.30 ca sen gick jag och handla hem mat och grisöron till vovvarna inför helgen. När jag står i kassakön o väntar så ringer min mobil. Det var min dåvarande svärfar han sa " du måste skynda dig hem det brinner" jag trodde han skämta o sa "lägg av" när han sen sa "Nej Linda jag menar allvar det brinner i huset" jag fick lite smått panik.. tänkte hur fan ska ja ta mig hem bussen gick inte än på en timme.. lämnade kundvagnen o bara gick försökte ringa nån som kunde skjutsa mig .. vet att jag ringde min moster o fråga om hon kunde köra mig hem.. men dom skulle iväg så ja sa bara oki hejdå.. efter en stund ringde hon upp mig igen o fråga om de va nåt som hänt .. jag sa som de var att det brinner hemma jag måste hem till mina hundar..

då sa hon att vi kommer o hämtar dig varför sa du inte de på en gång.. så ja gick ut o vänta otåligt på dom.. när dom väl kom så kändes som resan till hyllinge från åstorp tog evigheter.. Patrik min dåvarande sambo ringde när ja satt i bilen ..

han sa "allt e borta"

kände paniken inom mig o fråga "hundarna?"

han svara "nej dom e borta"...

När vi kom fram stod de folk överallt bilar,brandbilar,polisbilar,ambulans .. När jag steg ur bilen såg ja att de va massa brandmän inne i huset ,patrik satt vid garaget med huvudet mellan knäna.. det kom fram några ambulansmän o brandmän o fråga om de va jag som oxå bodde där . o fråga om ja ville ha en filt . stod bara o stirra rakt fram.. minns knappt allt.. men vet att maria min syster kom dit,moster o leif va ju kvar mamma var på väg.. jag va så chockad att jag inte fick fram några tårar..

Tårarna kom när jag fick syn på att mamma kommit då bröt jag ihop och grät o grät.

Efter ett tag såg man brandmännen bar ut på mina älskade vovvar en efter en.. dom la dom brevid varandra ute på singlen i trädgården o la filtar över. Dom hade tack o lov inte brunnit utan dykt under av röken. Brandmännen berätta att dom legat intill varandra i köket. Dom fråga lite senare om vi ville se hundarna. Patrik ville ej han kände att han orka inte han ville minnas dom som dom va . Men jag o Mamma gick fram o titta och de såg ut som mina små bebisar bara låg o sov... förutom att tungorna hängde utanför...

Patrik Pappa kom oxå dit..

Senare efter vi pratat me alla och brandmännen o poliserna o ambulansen kört därifrån så hämta patriks pappa ett släp vi var ju tvungna att förflytta hundarna. Vad jag kommer ihåg så var det patriks pappa o steve el nån annan som bar in hundarna i släpet för att jag o patrik skulle slippa . Sen körde vi uppåt hässleholm skulle sova hos patriks föräldrar. Dom hade 2 hundar.. och ja grät knappt nåt på hela vägen förrän vi kom vid deras hus o deras hundar kom ut springandes.. då fatta jag.. " MINA HUNDAR KOMMER ALDRIG NÅNSIN IGEN KOMMA UT SÅ TILL MIG!!!" jag grät hysteriskt o satte mig ner o krama den ena hunden.

Patrik o hans pappa körde till Cremi i hässleholm och lämna våra älskade hundar där så dom kunde få en plats att vila i frid på .

En sån här händelse glömmer man ALDRIG och jag hoppas det aldrig händer någon i min närhet..

Kommer alltid minnas dom... finns för evigt i mitt hjärta...

VILA I FRID VI SES I NANGIJALA!